Detta kommer bli ett mkt långt inlägg men jag känner att det är rätt tid att tala om varför jag har varit mkt svår att få tag på de senaste fyra månaderna.

Först vill jag ge Er lite bakgrund till situationen. Jag såg ett inlägg på ett Varghundsforum på Facebook att ett syskonpar behövde ett nytt hem. Första vändan snuddade jag bara vid tanken att vi skulle kunna ta hand om dem. När sedan samma inlägg kom upp igen men med en desperat förfrågan att de behövde ett hem snarast. Ägaren har blivit gammal med begynnande demens och fosterboendet som har stor kunskap om Varghundar kunde inte behålla dem av privata själ, då kontaktade jag fosterfamiljen med ett erbjudande om att ta hand om SE31699/2016 Wolf-Cottage, (kallad Huldra hädanefter) och SE31695/2016 Wolf-Cottage Urban (kallad Ulvar hädanefter).

De kom på besök och både Ulvar och Huldra fann sig till rätta i vår familj och flock. Ulvar behövde klart gå upp i vikt och Huldra ner i vikt. Vi jobbade med det och att de skulle känna sig trygga och välkomna i vårt hem. 

Rätt snart började vår andra Varghundstik Skade att löpa för att följas av alla andra tikar hemma (Nike/Finsk lapphund, Freya Bolonka, Fia svensk/finsk lapphund samt Huldra Varghund. Vi såg genast att Ulvar var mkt intresserad av tikarna samtidigt så hade han det jättejobbigt med så många löptikar. Detta var så påfrestande att jag sov utomhus med honom på gården dygn 1-3 samt nere vid vår sjö dygn 3-6. Dagarna hölls de separerade. Från dygn 6 -16 bestämde jag mig att bo i Huskvarna i min övernattningslägenhet för att underlätta främst för Ulvar men även för att inte drabbas av en tjuvparning men det var tydligen inte tillräckligt med åtgärder för i oktober blev vi varse att Huldra var dräktig.

Jag ser mig som en seriös hundägare, uppfödare, instruktör, lärare och djurvårdare. Jag jobbar dagligen med djur och har undervisat på Naturbruksgymnasiets inriktning hund under flera år. Trots detta, så skedde det en tjuvparning hemma hos mig och inte vilken tjuvparning utan även en syskonparning. 

Detta upptäcktes den lördagen den 1 oktober då vår varghunds tik började gå upp i vikt av oförklarlig anledning. Hon var tjock när hon kom till oss men hade tappat i vikt och byggt muskler och blivit riktigt fin i kroppen så plötsligt vägde hon 2 kg upp från ingenstans. Jag tog med henne till jobbet (jobbar på Anicura Djursjukhus i Jönköping) Där tittade två kollegor på min tik och hon konstaterades dräktig, väldigt dräktig. Vi hittade 13 valpar på röntgen. Den enda som kan vara pappa till valparna är vår andra varghund, trots att det varit åtskilda dygn 6-16 (enligt flera veterinärer på jobbet så säger de att spermier kan leva upp till fem dygn på sin väg att befrukta ett ägg och då finns det en chans att Ulvar parat Huldra dygnen före vi åkte hemifrån. Vi har flera kameror hemma men ingen har fångat parningen på bild. 

Efter diskussion med flera av veterinärerna på mitt jobb, kommer vi fram till att det bästa alternativet så långt in i dräktigheten är att hon får föda din valpar. Vi följer tiken tätt, och ber en kollega att göra en koll på både hanen och tiken för att se om det är nåt hälsomässigt jag/vi kan göra för att de ska må så bra som möjligt.

Tiken börjar lägga på sig väldigt mkt vätska och hon är stor och tung. Då vi inte kan säkert veta vilken dag som är parningsdagen och att hon skall skonas från resor i bilen så börjar vi ta progrestronprov men värdet sjunker för sakta vs hennes välbefinnande. I detta läge beslutas det för att tikens bästa och med hennes liv prioriterat att hon skall förberedas för kejsarsnitt klockan är då ca 19:00, den 11 oktober.

Veterinärerna som opererade och alla assisterande (jag själv inkluderad. Vi var 17 st som hjälpte till under kejsarsnittet) har aldrig sett så stora livmoderhorn. Huldra börjar blöda ymnigt från livmodern och ett snabbt beslut tas att ta bort den för att inte drabbas av komplikationer efter snittet. 13 valpar (5 tikar och 8 hanar) plockas ut och alla är livskraftiga enbart med gnuggning och en droppe Glukos.

Operationen avslutas och tiken kommer till uppvak och hon mår bra r/t vad hon just varit med om. Kommer i gång att äta och dricka lite granna men hon är väldigt trött och inte speciellt intresserade av valparna. Det bedöms vid 01.00 att tiken och valparna kan följa med oss hem efter hon varit ute och kissat samt ätit lite.

Natten hemma började bra, alla valpar fick dia lite. På morgonsidan upplever jag att tiken är slö och blek i sina slemhinnor. Jag ger henne 1-2 liter dropp för att sedan försöka frakta tillbaka henne till kliniken. Vi hinner precis in på ett rum där hon segnar ner och alla omkring i ser att det finns två alternativ, öppna henne igen eller avliva direkt på plats. Vi är alla överens, hon kommer inte klara en operation till i det tillståndet hon är i nu så i samförstånd med flera av mina kollegor (veterinärerna, djursjukvårdare) så avlivas Huldra.

Anicura i Jönköping gör en förfrågan till mig om de får obduceras tiken för att se om man kan finna någon anledning för att hon förblödde, om kliniken i förfarandet gjort något som kunnat påverka utgången till det bättre. Alla stygn och ligaturer satt där de skulle och man kan inte se direkt varför hon börjar blöda så mkt, det finns massor med blod i buken. Troligen berodde blödningen på att vävnaderna hade blivit så uttänjda under dräktigheten att det ser ut som det kan ha brustit vid livmodertappen.

Nu är det onsdag den 13/10-22 och jag står med 13 valpar som är moderlösa. Många tankar går runt, vad gör vi nu, är detta ett tecken att de inte har rätt att leva, hur föder man upp 13 valpar för hand när de ska äta varannan till var tredje timme dygnet runt.

Återigen efter ha rådfrågat veterinärerna på mitt jobb så kommer vi fram till att valparna ska få en chans, det är inte deras fel att att deras mor och far är syskon. Vi är väl medveten om att detta strider mot avelspolicyn men vem är jag att bestämma över liv och död, återigen skall dessa valpar straffas?

I denna ordning kom de till världen:

   HANE/TIK:                                                     FÄRG:FÖDELSEVIKT:

Holvrets Varggropas Ymer(Lila)510 g

Holvrets Varggropas Arthur(Ljusgrön)560 g

Holvrets Varggropas Epona(Ljusrosa)380 g

Holvrets Varggropa   Arvak(Svart)530 g

Holvrets Varggropas Kronos(Vit)550 g

Holvrets Varggropas Tristan            (Turkos)610 g

Holvrets Varggropas Idun                (Orange)440 g

Holvrets Varggropas Pomona         (Blå)470 g

Holvrets Varggropas Con’an Jabba (Grå)500 g

Holvrets Varggropas Asklepios        (Gul)610 g

Holvrets Varggropa Folke               (Mörkgrön)560 g

Holvrets Varggropas Isolde            (Mörkrosa)520 g

Holvrets Vargropa Signe                (Röd)500 g

Här började det enorma jobbet att lära 13 valpar att äta från flaska och de tre första dygnen fick vi inte en sekunds sömn, men det är ju omöjligt att inte älska dessa små liv. Att sörja modern finns det knappt utrymme till samt så har det dåliga samvetet nästan tagit knäcken på mig redan här. Jag vet att jag gjort det jag kunnat men någ

Från början ser vi att ” Ljusrosa tik” är mindre än de andra och hon får inte riktigt till det med maten och det ser mörkt ut. Hon somnade stilla i min famn natten till lördagen. Sedan är det lugnt fram till måndagen den 17/10 då vi fick lov att avliva en valp som inte heller fått till maten med flaskan det var tik, “Blå”.

Tidigt på lördag morgon den 22 oktober börjar flera valpar visa tecken på svaghet och sjukdom från ingenstans. Jag inser direkt att detta kommer bli allvarligt och packar in alla valparna, de 11 som är kvar och åker de 13 mil jag har till jobbet. Mkt riktigt när jag kommer fram så mår hane “Ljusgrön” och “Lila” inte bra. Två veterinärer tar hand om dem, vi röntgar och ser tecken på aspirationspneumoni på båda med väldigt täta stråk i lungorna. Vi väljer att låta dem somna in då de är väldigt dåliga och oddsen för att de skall klara sig utan att lida bedöms som minimala. Under kvällen förlorar vi även “Grå” hane, som avlivas efter han drabbats av kramper.

Under vi tagit hand om dessa två har fler börjat visa tecken på svaghet, prover tas på röd tik för att få en fingervisning vad det är som pågår. De kvarvarande valparna sätts in på antibiotika och uppvätskning. Ulvar undersöks 22/10  för att kontrollera testikelstatus på honom då han är pappa till de valpar som fötts. Det konstateras att han har 2 testiklar i pungen som känns normala.

Tidigt söndag morgon 23 oktober får vi lov att avliva “Turkos” valp då den är bradykard och okontaktbar. Efter några timmar så är det dags att säga adjö till “Mörkrosa” tik som även hon drabbas av kramper. 25 oktober somnar “Vit” hane in i sömnen och några timmar senare somnade även “Orange” tik in.

Den 26 oktober under kvällen går “Gul” valp hastigt bort, hans förlopp var mkt likt flera andra att gå från att vara vaken och äta till att bli livlös på mindre än en timme. Detta kom lite som en chock för han var en stor och stark hane.

Under dessa förskräckliga dagar har jag hela tiden haft kontakt med mina kollegor och kollegor angående medicinska beslut och för att bolla erfarenheter samt så har jag fått stöttning i det mentala. 

Vid 7 veckors ålder den 1 december har valparna testats för Portosystemisk shunt PSS med resultat u:a.

När valparna 8 veckor, blev de besiktigade, chippade och vaccinerade med anmärkningen att hörntänder går upp i gommen/valpbett samt att det är en trevlig och nyfiken kull.

Två  valpar har flyttat till sina nya hem medan en hane ska stanna hos oss i familjen. Denna erfarenhet har varit traumatiskt och underbar på samma gång. Jag har fått bevisa för mig själv gång på gång att man orkar lite till när det är som den svartaste natt.

Detta är verkligen inget som vi önskat men det hände och vi har fått lov att tackla uppgiften eftersom saker har uppkommit. Vi har inte hunnit sörja vår tik och inte de valpar som lämnat oss för att det har alltid stått saker som varit mer akuta i omvårdnaden av de valpar som för stunden varit levande.

Valparnas pappa är nu oxå avliden efter ha diagnostiserats med en elakartad tumör i frambenet.

/Johanna Janols Rengeborg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är den dag som jag börjar med träning igen. Jag har bestämt mig för att använda mig av löpbandet och hundpromenader till en början. Varannan dag förutom onsdag och torsdag då jag jobbar så tänker jag gå 60 minuter ena dagen och 30 minuter andra ...

Det ett och ett halv år sedan valparna föddes med buller å bong samt all stress runt deras död och deras föräldrars död har resulterat i en viktuppgång på 30 kg, ja ni läste rätt, hela 30 kg har smugit sig på under denna period av absolut stress och ...

FCE - Fibrocartilaginös emboli.   Lyckan varit  kortvarig, den 21 december ringer min dotter (som nu äger en av hanarna) och säger att Folke som han heter skrek till vid rastningen på kvällen och sedan ville han inte gå nå mer, jag bad dem avvakt...

Fibrocartilaginös emboli (FCE) är en sjukdom som orsakas av en infarkt till ryggmärgen vilket ger plötsliga förlamningssymtom. Denna sjukdom ses tämligen frekvent hos hund, den är sällsynt på katt och endast enstaka fall finns beskrivna på människa. ...

Jag drar på besöken länge, samtidigt som något inom mig pockar på min uppmärksamhet för att just dessa besök skall göras. Jag ...