FCE - Fibrocartilaginös emboli.

Lyckan varit  kortvarig, den 21 december ringer min dotter (som nu äger en av hanarna) och säger att Folke som han heter skrek till vid rastningen på kvällen och sedan ville han inte gå nå mer, jag bad dem avvakta och han sov en stund men efter han vaknat kunde han inte röra sig från bröstkorgen och ner.

Ringde jobbet (jobbar på ett djursjukhus) där de tog emot dem. Vid undersökningen visade Folke total bakbenspares och ingen smärtkänsel och withdarwel (viljan att ställa tassen rätt enkelt förklarat). Vi bestämmer att han skall läggas in över natten men för vidare undersökning imorgon men när jag la på telefonen med veterinären så slog det mig vad Folke hade drabbats av. Jag läste en artikel för någon månad sedan där det berättades om “Puppy Pares” FCE Fibrocartilaginös emboli.

FCE Fibrocartilaginös emboli (FCE) är en sjukdom som orsakas av en infarkt till ryggmärgen vilket ger plötsliga förlamningssymtom. Denna sjukdom ses tämligen frekvent hos hund, den är sällsynt på katt och endast enstaka fall finns beskrivna på människa. 

Infarkten orsakas av att en bit brosk hamnar i ett kärl som försörjer ett ryggmärgsavsnitt. Det brosk som återfinns i kärlet är identiskt med det brosk som förekommer i diskarna som sitter mellan kotorna i ryggraden. Man vet inte hur detta brosk hamnar i ryggmärgskärlet eller varför dessa broskbitar i regel inte ger infarkter i andra organ.

När broskbiten fastnar i kärlet fås en syrebrist (ischemi) i det område av ryggmärgen som normalt försörjs av det kärlet. Syrebristen gör att nervvävnaden skadas/dör och vi får bortfallssymtom i området bakom skadan. Bortfallssymtom visar sig som förlamning (pares/paralys), ataxi (vinglighet) och nedsatt känsel.

Symtombilden är ofta klassisk med mycket akuta symtom som ofta, men långt ifrån alltid, uppkommer under aktivitet. Många gånger beskriver ägaren att hunden skriker eller gnäller till (inte sällan då de hoppar efter en boll eller pinne) och därefter blir de snabbt förlamade. 

Förlamningen kan drabba enbart bakbenen (parapares/paraparalys) eller både bak och framben (tetrapares). Symtomen är oftast kraftigt lateraliserade vilket innebär att ena sidans ben är märkbart sämre än andra sidans ben. Hundarna är till en början påtagligt besvärade men smärta brukar i ett senare skede inte vara förknippat med detta tillstånd. Drabbade hundar är ofta unga eller medelålders och av storväxta raser. 

Denna åkomma kan inte opereras eller medicineras. Behandlingen inriktas på rehabilitering och denna bör påbörjas så snart som möjligt. Träningen syftar till att återfå styrka, balans och bli mer stadig i de drabbade kroppsdelarna. Träning i vatten gör det lättare för förlamade patienter att röra sig eftersom viktbelastningen minskar.

Prognosen beror av hur omfattande och grava de neurologiska bortfallssymtomen är samt av var infarkten sitter längs ryggmärgen. Skador i de s.k intumescenserna (områden av ryggmärgen som sitter precis ovan fram respektive bakbenen) ger sämre prognos. Detta beror på att det finns fler nervceller i dessa områden och dessa kan inte återbildas. 

Skador som sparar förmåga att känna smärta har vanligen god prognos. Smärta förmedlas av de minst känsliga nervtrådarna som ligger djupast i ryggmärgen och förmågan att förnimma detta försvinner sist, efter att proprioception och motorik försvunnit.

Genom att klämma med en peang över en tå stimuleras de nervtrådar som förmedlar smärtan, patienten måste visa att den känner smärta genom vända sig mot stimulit, morra, försöka bitas etc. Avsaknad av förmåga att känna smärta innebär att en omfattande del av ryggmärgen är skadad och prognosen är dålig. 

Dagen efteråt den 22 december så hämtade jag hem Folke så att jag kunde inleda rehabilitering, innan vi åkte hem så började vi med vattentrask så Folke fick vänja sig vid själva trasken. Jag hjälpte honom i trasken för han har nästan ingen rörelse i bakbenen.

Vi hinner nästan landa i det som hänt men den 23 december medan jag tränar Folke så sitter Oliver (sonen) med vår hane (Arvak) i knät, jag filmar det hela så det finns på film. När Arvak reser sig hur Olivers knä, ramlar han omkull. Vi skrattar och säger vilken klant men sedan hugger det i magen när jag ser hur han rör sig, han släpar höger bakben efter sig så jag inser direkt att Arvak oxå har drabbats av FCE. Min instinkt sa (jag har ingen aning om det hjälpte) var att böja ryggen på honom så att kotorna gick isär (tänk skjuta rygg) och sedan “skaka” ryggen, kanske kunde broskbiten släppa.

Jag ringer en av mina kollegor och hon bekräftar mina tankar om att det är just FCE han drabbats av och med tanke på att det inte finns nåt att göra för veterinären så stannar vi hemma och inleder chockade oxå träning för Arvak.

Nu har vi alltså två hundar/valpar knappt tre månader gamla som är lama. Tankarna rusar och frågorna läggs på hög. Vad är det riktiga att göra i en sådan här sits? Vi är alla överens om att efter att ha jobbat så hårt för att få dessa valpar att överleva så kan vi inte sluta nu. Vi sätter ett mål på två månader och sedan utvärdera då hur allt ser ut.

Omsorgen av Folke är ett heltidsjobb med tanke på att han inte kan ta sig någonstans själv. Den första tiden kunde han inte röra sig alls för egen maskin men det kan han nu. Han kan byta sida att ligga på, ta sig upp i sittande ställning och alldeles i dagarna har han lyckats att ställa sig upp ett par gånger själv.

Det är träning, träning och åter träning och en hel del kiss mina dagar handlar om. Ja ni läste rätt - kiss! Två valpar som pga sin ålder inte är rumsrena, fast på övervåningen med dessa som måste bäras ner innan vi hinner ut (nej vi bor nästan inte nere pga elpriserna) samt att Folke inte har en korrekt fungerande blåskontroll.

Dagarna rullar som blir till veckor i ett töcken. Vi tränar och ståtränar, masserar, laser och vattentraskar. Det gör vi i Jönköping så jag åker dit och är 2,5 dygn varje vecka för att kunna traska minst tre ggr vecka (jag är sjukskriven nu så därför är jag hemma mkt mer än i vanliga fall då jag bor hela veckorna i Huskvarna).

Det jag kan säga är att det finns ingen som egentligen kan tala om hur man ska göra för att det ska bli det bästa för hundarna. Jag har tagit mina kunskaper som jag fick när jag jobbade inom human ortopedi tillsammans med google och ett ton vetenskapliga artiklar. Men mest har jag gått på känn. Jag är oerhört tacksam att jag jobbat med en lam hund på jobbet under de senaste månaderna på jobbet, den killen har lärt mig massor som jag nu har kunnat använda mig av.

Jag tror att det får bli ett tredje inlägg som berättar mer om träningen med våra juveler. Det är verkligen inte någon dans på rosor, det är inte roligt, det tar all min tid men det är mina hundar och jag gör det som behövs när de behöver mig!

PANG så händer det igen, tiken som vi sålt blir oxå dålig. Samma åkomma som pojkarna och lika svårt paralyserad som Folke var till en början. Jag ska inte gå in nå djupare på henne mer än att hon har fått somna in och jag stödjer hennes ägare till 100 % i deras beslut. 

Psyket är hårt testat just nu, jag är glad att jag har en fantastisk man som inte alltid förstår mig men alltid stödjer mig, en son som ser till att jag äter och som hjälper till med sina “småbrorsor” (de älskar verkligen honom), en dotter med sambo som hjälper till och stöttar varje gång jag kommer till Jönköping/Huskvarna. Tillsammans är vi starka… nästan alltid i alla fall….

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är den dag som jag börjar med träning igen. Jag har bestämt mig för att använda mig av löpbandet och hundpromenader till en början. Varannan dag förutom onsdag och torsdag då jag jobbar så tänker jag gå 60 minuter ena dagen och 30 minuter andra ...

Det ett och ett halv år sedan valparna föddes med buller å bong samt all stress runt deras död och deras föräldrars död har resulterat i en viktuppgång på 30 kg, ja ni läste rätt, hela 30 kg har smugit sig på under denna period av absolut stress och ...

Detta kommer bli ett mkt långt inlägg men jag känner att det är rätt tid att tala om varför jag har varit mkt svår att få tag på de senaste fyra månaderna. Först vill jag ge Er lite bakgrund till situationen. Jag såg ett inlägg på ett Varghundsf...

Fibrocartilaginös emboli (FCE) är en sjukdom som orsakas av en infarkt till ryggmärgen vilket ger plötsliga förlamningssymtom. Denna sjukdom ses tämligen frekvent hos hund, den är sällsynt på katt och endast enstaka fall finns beskrivna på människa. ...

Jag drar på besöken länge, samtidigt som något inom mig pockar på min uppmärksamhet för att just dessa besök skall göras. Jag ...